Alla förendras, och jag hatar det. Jag gör det, Vänner gör det och familj gör det. Det är så livet fungerar. Men jag vill inte det. Kan de inte bara vara som det var förut. Jag hade hittat kärleken, Jag hade hittat Min bästa vän och jag hade en fungerande familj. Men sen var de något som hände som fick mig tappa allt det jag hade. De var de värsta. Jag försöker Bygga upp det jag hade men, de har ju förendras så de går inte ! fuck. Hoppas någon dag jag hittar mig själv igen. Den dagen jag kan stå på egna ben, Den dagen jag kan stå för mig själv. Den dagen jag kan älskar på nytt. Jag hoppas på för mycket känns det som. Men jag vet inte. Undre hur det skulle vara om Min Pappa hade levt. De kan jag fundera på ett tag