Jag heter Elin Eriksson och är 95 (15 & ett halft) och bor i en tråkig liten lägenhet i en stad som heter Strängnäs det är en liten stad med många problem. Jag går i 8an eller jag ska igentligen gå i 9an men jag har hoppat ner en klass.. jag är 158 cm lång och väger 50 kg och har 36/37 i skor. har brunt hår. ag kan verka stark utanpå, som jag inte bryr mig ett skit. Men innerst inne så har jag sjukt dåligt självförtroende. Det räcker med att någon säger något om mig så kan jag gå och tänka på det en hel dag och försöka komma på vad människan menade med vad den sa.

Mitt liv började bra jag hade både en mamma och en pappa som stod nära mig. Efter ett tag fick min pappa Canser i lungorn och efter bara några månader dog han. jag var sju år. Efter han hade dött fattade jag ingenting de berode inte på att jag var liten de var något annat. har fortfarande inte komit på vad det är. Min Mamma ja vad ska jag säga om henne. Jag vill börja med att säga att hon är en stark människa! Hon har haft det så grymt jobbigt genom åren men hon har klarat det. jag vill att hon ska veta att jag hjälpte henne inte för att hon skulle känna sig meningslös jag hjälpte henne för att jag älskar henne. de kankse inte syns alla gånger men innerst inne gör jag det.

Mina vänner har hjälpt mig så sjukt mycket när jag har haft det jobbigt, eller det är inte alla mina vänner som vet vad som har hänt mig. Men dom absolut bästa vännerna jag har haft är Ida Gabriella Johansson & Elin Wimmergren. Tjejer jag vill bara säga att jag älskar er och kommer alltid att gör.

Ida♥

Elin♥

Det var kortfattat av mitt liv, jag menar inte att jag har haft det jobbigare en alla andra för det finns dom som har de värre...

♥ / Elin Din Gud