Jag faller ner i gråt och förstår inte vad jag har gjort, om du bara sa det till mig kunde jag fixa det. Men du låter inte mig göra något så då kan du inte säga att jag inte har några känslor. Dom är starkare en vad du tror men jag orkar inte kämpa längre, de går för långt. Och när du trycker på dom punkterna som gör ondast blir det jobbigare. Lägg bara ner. Jag vill inte att du ska sluta skriva eller prata med mig jag vill bara att du ska vara den jag kände för ett år sen, visst du kanske var lite omogen då men du var ändå någon som jag kunde prata, skratta & gråta med. Just nu vågar jag inte göra något av det. Hoppas du kan förstå mig som jag förstår dig. Det är inte som alla andra säger att du sårar mig, att du är dum i huvudet och skit. Jag lyssnar inte på dom för jag vet att de är jag som är allt det där. De var jag som Sårade dig & De var jag som var dum i huvudet. Men alla vet också att både du och jag har förendrats. Jag önskar att jag kunde stå framför dig nu och säga att jag Älskar dig. Men jag vet inte om de är rätt ord just nu, fast igentligen varför skulle det inte vara det.Hmm... Ne jag vet inte. Visst de hände en sak som gjorde att jag skämde ut mig över hela Strängnäs men, jag var kär så jag bryde mig helt ärligt inte. Under ett års tid, hat jag blivit dumförklarad, att jag är en hora, andra killar har svikit mig. Mm du Fattar hoppas jag. Och jag är inte känslokall, Okej allt som har hänt har gjort att jag inte kan visa mina känslor så snabbt som jag gjorde förut jag måste tänka till innan jag säger eller skriver något men det här jag skriver nu i det här inlägget kommer direkt från mitt hjärta fast jag tror mer att det kommer från hjärnan men aja. Ville bara skriva hur mycket du betyder för mig. Jag kommer inte släppa dig så snabbt som jag gjorde förra gången, nu är det annurlunda.